BrownEyedHandsomeMan

 

Så har man då blivit avtackad "in style" som ni ser av bilderna ovan. Det blev en trevlig eftermiddag med tal, blommor och presenter. Dessutom fortsatte det med att ett 30-tal kollegor följde med på afterwork på Harrys.

Så nu går man från en identitet som chef till en som pensionär, pensionist, "passionär", dagledig eller "hjemmegående"! Det är bara att välja! Ser i vilket fall fram emot den nya tillvaron. Min väckarklocka gick i sönder igår och det var nog något symboliskt med det!

I mitt "tacktal" läste jag den här dikten av Claes Eriksson i Galenskaparna som jag tyckte passade fint:

 

Klockan slog elva.

Ingen brydde sig.

Så den gick.

Klockan alltså.

Den gick. Och tiden.

Tiden gick ut.

Fast den var inne.

När tiden är inne kanske den är ute.

Tiden har kanske gått.

Ut.

Så gör den ibland.

Tiden går ut.

Men den går aldrig in igen.

Ändå är tiden inne ibland.

Plötsligt är den bara inne.

Hur kom den in?

Vi förstår inte hur det gick till.

För vi lever under tiden.

Hela tiden.

Kanske ska man låta tiden vara.

Och låta den gå.

Ut.

Men om tiden har gått ut kanske vi måste gå ut och leta efter den.

Och leta genom tiderna.

Och då kanske vi hittar en annan tid.

Som inte är vår.

Eller också hittar vi väldigt mycket tid.

Så att vi får tid över.

Då ska vi ta in den tiden.

Och så kan vi sitta där och titta på den.

Och säga:

Nu är tiden inne.