Ett solbelyst Helsingör

Förrådsfynd!

Ett tack på Helsingborgs stad intranät

Från medarbetarna i supportavdelningen och utvecklingsstaben fick Dan en gåva till Läkare utan gränser.
Dan hann jobba nästan 25 år på utvecklingsnämndens förvaltning. Därmed hinner han inte få någon cykel i 25-årsgåva från Helsingborgs stad.
Men den bristen rådde de uppfinningsrika kollegorna på Norrehed bot på.
Som avslutning på paketöverlämningen rullade Hans Persson in en nyrenoverad cykel som avskedsgåva!
Plopp och skumtomtar
De forna medarbetarna visste också att chefen gillar godis med en viss förkärlek för plopp och skumtomtar. Så i paketen fanns bland annat en Plopp-väska med detta innehåll.
Dan som gillar att bada vid Järnvägsmännens brygga kunde också packa upp en fin badrock och badtofflor. I ett av paketen fanns även en tavla som hängt på Kompetenscenter Norrehed och som han var särskilt förtjust i. Bland gåvorna fanns också presentkort samt en gåva till Läkare utan gränser.
Arbetskamraterna på Kompetenscenter Norrehed, före detta Arbetscentrum, uppvaktar Dan Hyttfors med diktläsning och presenter.
Förvandlade Norrehedskolan till kompetenscenter
Förvaltningschef Bengt Avedal överlämnade stadens gåva och höll tal.
– Du har hunnit med mycket under dina nästan 25 år i förvaltningen. Det är extra roligt att vi får avtacka dig här på före detta Norrehedskolan. Du drev frågan om att förvandla skolan till kompetenscenter med många viktiga verksamheter.
Helena Tengstrand framförde supportavdelningens och utvecklingsstabens tack.
– Du har alltid varit mån om andra människor, att de ska ha det bra och att det ska vara harmoniskt och trevligt på arbetsplatsen.
Sedan steg hela gamla Arbetscentrum upp på scenen, anförd av enhetschef Ingrid Olin-Månsson som höll tal på rim.
Dan Hyttfors tackade för uppvaktningen med att läsa dikten Tiden av Claes Eriksson från Galenskaparna.
Vi önskar Dan lycka till som passionist, som han brukar skriva på sin blogg.
Text och foto: Nina Gregoriusson
Första boken

Avtackad och nybliven "passionär"



Klockan slog elva.
Ingen brydde sig.
Så den gick.
Klockan alltså.
Den gick. Och tiden.
Tiden gick ut.
Fast den var inne.
När tiden är inne kanske den är ute.
Tiden har kanske gått.
Ut.
Så gör den ibland.
Tiden går ut.
Men den går aldrig in igen.
Ändå är tiden inne ibland.
Plötsligt är den bara inne.
Hur kom den in?
Vi förstår inte hur det gick till.
För vi lever under tiden.
Hela tiden.
Kanske ska man låta tiden vara.
Och låta den gå.
Ut.
Men om tiden har gått ut kanske vi måste gå ut och leta efter den.
Och leta genom tiderna.
Och då kanske vi hittar en annan tid.
Som inte är vår.
Eller också hittar vi väldigt mycket tid.
Så att vi får tid över.
Då ska vi ta in den tiden.
Och så kan vi sitta där och titta på den.
Och säga:
Nu är tiden inne.
Drömljus

Hotellfrukost de luxe

Återbesök #18

