BrownEyedHandsomeMan

Den första bilen (!) jag körde var en BMW Isetta som grannen vid vår sommarstuga hade som andrabil. Utan körkort, men det är väl presikberat nu. Och det var bara en kort sträcka på en liten grusväg. Man kunde sitta tre i bredd och ibland åkte vi in till Ljungby med den för lite shopping. Dock med körkortsinnehavare vid ratten.

En Austin-Healy och en MGA utanför Dunkers. Gissar att de tidigare under dagen har varit på Sofiero Classic. Vackra bilar från 60-talet. Hade en god vän på Handelsgymnasiet som hade en röd MGA och med den "kunde han byta brudar lika ofta som han bytte skjorta".................. Det var nog lite si och så med det!

Den tredje bilen som vi hade i familjen när jag växte upp var den blåa "Seffyren" som den personifierades som! En Ford product - made in England, som det står i broschyren ovan. Rak 6-cylindrig motor, rattväxel och hel soffa i framsätet träffar man inte på nuförtiden precis.
Den längsta resan med bilen, som jag kommer ihåg, var när vi åkte hem till min farmor och farfar i Gagnef i Dalarna. Tog en evighet och jag var åksjuk mest hela tiden varje gång.........
.

Detta är den ena sidan av en bilförsäljning i Helsingborg. På framsidan skyltar man med bilar i priklassen 1 - 2 mnkr! Nej, någon sådan mille-bil är inte aktuell för min del. Däremot något liknande det jag har. Jag brukar byta var tredje år, så snart är det dags igen. Det som jag intresserar mig för just nu är nya Citroen C4, Renault Megane SportsTourer och "fejsliftade" Peugeot 308. Alla miljöbilar, alla diesel och automatväxlade. Vi får se vad det kan bli.
.

Mitt andra minne av bilar i familjen när jag växte upp är en svart Ford Consul av 1953 års modell. Betydligt mindre än Pontiac:en och byggd i England. Den var den första i en rad av Fordar levererade av ett företag i Ljungby som hette Bil & Traktor!
.

Den första bilen som jag minns som min far hade var en Pontiac av 1949 års modell. Eller Pånt-Jacken som vi sa. Den hade några år på nacken och var inte lika fin som det renoverade exemplaret på bilden ovan. Men fin nog. Kommer inte ihåg så mycket av den, mer än att jag uppfattade den som gigantiskt stor inuti.
.

Vad drömde man om som nybliven 18-åring? Jag drömde om en sån här. En BSA Spitfire 650. Blev omkörd av en sådan på väg hem från Västkustloppet i Falkenberg en gång. Här talar vi om senare delen av 60-talet. Killen som körde hade Levi´s jeans och jeansjacka och tävlingsprogrammet lite nonchalant stickandes upp ur bakfickan. Så en sån ville jag ha, men det blev aldrig av. Det blev bil istället.
.

Det skrivs och talas rätt mycket om mångas önskan att leva det "enkla livet" långt bort från shopping-hets och annan stress. Bilen på bilden är en Citroen 2CV som satte Frankrike på hjul efter andra världskriget. Enkelhet och skönhet på samma gång. Med tiden blev den en symbol för ett mer bohemiskt och enkelt liv för många.
Om det finns någon motsvarighet till 2 CV idag? Det skulle väl i så fall vara Skoda Roomster på bilden nedan.


.

Efter Mazdan blev det tre Citroen BX på raken. Först två röda, sen en champagne-färgad. Årsmodellerna var -87, -90 och -93. Bilarna var utrustade med gasfjädring som gjorde att man mer eller mindre svävade fram över håligheterna i vägarna. Bilen kunde faktiskt blivit svensk, för den togs först fram som en designstudie åt Volvo av Bertone som ritat bilen.
.

Den beige mannen i "Macken" hade en vit Opel som ingen visste var den hade tagit vägen sen den blev inlämnad för lite allmän, vanlig lagning........... Även jag har haft en Opel, en Ascona av 1984-års modell. Den enda bil som jag har krockat med en älg med! Sammanstötningen blev ganska mild, så både vi och älgen klarade sig.

1981 blev det en Mazda 323 istället för Fiat:en som gjort sitt. Japansk kvalitet istället för den mer tvivelaktiga italienska kändes ju riktigt bra. Bilen var trevlig att köra och de flesta milen på mätaren kom till genom mitt pendlade ut till Klippan där jag började som socialsekreterare i samband med att bilen köptes.
.

Efter mina två folkvagnar, som jag beskrivit tidigare, blev det en mörkblå Fiat 128 Special för min del. Inköpt hos Bröderna Engwall i Ljungby 1975. Tro det eller ej men 128:an var Årets Bil 1970. Kvaliteten var det emellertid si och så med. Lacken krackelerade och klädseln vittrade sönder. Bland annat........ Dessutom var den, till skillnad från bilen på bilden, utrustad med lykttorkare monterad i lyktglaset. Det innebar i princip belysning i klass med ett stearinljus!
Men den var faktiskt ganska kul att köra och hade  fin väghållning.

Folkvagnen jag bytte in var en 1302 av 71-års modell som på bilden nedan.


.

Alla som känner mig vet att jag tycker det är kul med bilar och motorcyklar, ja teknik överhuvud taget. Men road-racing-lekande galningar med ylande maskiner på nätterna när man ska sova vet jag inte och jag är så trakterad av. Bor man i centrum får man ju vara beredd på lite ljud, men denna kakafoni är lite "too much"!
.

För att få upp den rätta atmosfären i min franska automobil införskaffade jag denna trippel-CD:n på Skivlagret på Väla. Den var så billig så den var nästan gratis!
.

Annonskampanjen "you meet the nicest people on a Honda" från 1963 anses som en av de mest lyckade någonsin. Hondas motorcyklar skulle introduceras i USA och man ville tvätta bort  ligiststämpeln som fanns på det mesta som rörde motorcyklar. Ja, hur det gick vet vi ju numera med facit i hand.
Kanske ska vi inom Utvecklingsnämnden travestera på uttrycket; Du Träffar De Trevligaste Människorna På Utvecklingsnämnden! Bilden nedanför är också från samma kampanj.


.

Som Peugeot-ägare ser man ju med tillfredställelse på dubbel-segern på Le Mans igår. Le Mans är ju biltävlingarnas biltävling och extra roligt var det ju att man vann över Audi som vunnit de senaste åren.
Läs mer här.
Eller här!
.

 
Royal Enfield var ett engelskt motorcykelmärke som konkursade nån gång i början på 60-talet. Alla maskiner såldes till Indien och där lever märket kvar och numera exporteras det över hela världen. Stilen är den samma nu som då.
Och visst är det en vacker motorcykel, nästan ett konstverk!!
.